Ett sällsynt exemplar

Den senaste månaden har varit en berg och dalbana utan bromsar. Jag har legat vaken långa nätter och oroat mig om allt och inget, gråtit mig själv till sömns eller stirrat upp i taket och hoppats på ett mirakel.. Jag finner ingen ro för att kunna sova, mitt huvud är igång 24/7 och jag hittar inte off-knappen..

Jag spenderar mina vakna timmar framför min dator i ett spel för att slippa verkligheten, jag flyr dit för att slippa tänka på allt det där som ropar på min ångest. Verkligheten skrämmer mig, jag har tappat bort mig själv i den här dimman igen och jag vet inte vad jag vill göra eller ska göra..

Jag har fått börja med min medicin igen.