Ja, vad finns det att säga? Om jag ska vara ärlig så ser jag inte fram emot det. Har alltid under de senaste åren varit med en pojkvän och kysst honom på klockslaget (nästan iaf) och i år har jag ingen att börja året med, och det känns lite surt, faktiskt. Låter som värsta dåliga ursäkten att inte vara glad men känner man som man gör så gör man det helt enkelt. Får se om jag ens drar ut imorgon eller jag ska sitta bänkad framför datorn som alla andra dagar.
Dagen började så bra och nu känner jag mig bara nere och fulast i universum.
Vill så mycket och känner så mycket, men allting kommer nog rinna ut i sanden.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar