Kärlek, någon?

Det är nu man bara vill gå och lägga sig intill någon man älskar och bara ligga och gosa. Visst, jag är lite på lyset, men inte mycket. Men tillräckligt nog för att känna att jag verkligen saknar att ha någon att kalla min älskling..

Har varit ensam ett par månader nu, och jag har gått vidare och känner att jovisst, ibland saknar jag den där Rövbin, saknar det vi hade. IBLAND gör jag det. Men nu vill jag bara ha någon, ett ligg, ett något?

Under min läkeperiod då jag skulle gå vidare utan Rövbin, blev jag förtjust i en dansk. Han får kallas dansken eftersom jag inte känner att namn behövs ges ut. Jag blev så blind, såg inte att han var bara ute efter vänskap, och sex såklart, eftersom jag var villig att ge det eftersom mina blinda ögon trodde det handlade om kärlek. Så fel man kan ha, och så dum man kan känna sig efteråt.

Jag tror inte jag saknar Rövbin sådär mycket egentligen, eller dansken för den delen.
Jag saknar nog bara att ha någon som älskar mig lika mycket som jag älskar denna tillbaka.