Hej du är fan inte okej - inte någonstans.

Det är alltid lika underbart att vakna med en ångestattack som gnager i sinnet. Svårt att tro att någonting kommer bli bra i slutändan. Skolan känns inte ens bra nu, jag börjar få ångest för att jag ska börja om tvåan igen.. Efter en lång termin sittandes hemma känns ingenting lockande som har med jobb och ansvar att göra. Det är fel av mig att känna såhär kanske, men vafan:

Jag orkar inte vara oärlig mer...
Jag orkar inte spela teater hela tiden.

Å N G E S T