My way to survive.

De få timmar jag sov inatt bjöd på mardrömmar och växvärk i benen. Trodde jag skulle bli tokig och såga av mig benen, haha. Åkte in till BUP för att prata med min kurator för första gången. Det kändes bra. Bara svårt att prata när man är van vid att själv sitta och ha den där rollen som lyssnare, råd & stödgivare. Men den där spärren släpper väl tillslut, för jag vet att jag behöver professionell hjälp.