Saknar en trygghet i mig själv.
Jag har fått uppleva den från och till i korta perioder de senaste halvåret. Det är verkligen frustrerande att ligga mitt i natten under en skolvecka och stirra upp i taket och känna sig helt värdelös. Tårarna som rinner, gång på gång och när de väl slutat så ligger man kvar, stirrar och känner sig så, tom..
Och jag vill skrika så högt, så högt jag bara kan.
Men det kan jag ju inte..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar