Näe, Snarare samma jävla mående.
Såg "moon" igår innan jag skulle sova. En film med Sam Rockwell och den var hemsk. Den var bra, men hemsk känslomässigt. Rekommenderar den iallafall.
Efter filmen la jag väl i 2-3 timmar och stirra upp i taket.
Var tvungen att öppna fönstret för att känna mig mänsklig.
Regnet, vinden.. Blev princip min räddning från att bryta ihop i tårar.
"Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig; ett slag till intet dömt.
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt
Stackars dumma "lilla mig"
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar