Du sitter en bit bort med någonting i handen
Det tycks vara en liten del av min osäkerhet
Och du ser roande på när delen växer sig stor
Och när du släpper taget är den fortfarande kvar i handen
Du kanske tror jag spelar ett slags spel
och matar dig med bitter sanning
men nej det gör jag inte
för du har sanningen i handen:
Osäkerhet när den är som bäst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar