MISFIT

Klockan tickar iväg men jag kan inte somna och jag kan inte koncentrera mig på mina läxor. Jag känner mig ovanligt ensam och jag kämpar med att hindra mig själv från att gråta. Att Karl inte ligger här är hemskt och att jag sover otryggt inatt, etc. Jag hatar första natten när man kommit hem! Allt blir dåligt och negativt. Får inte riktigt lust för någonting mer än att ligga gömd i mitt rum med musiken. Ingen lust för skola imorgon, konstigt faktiskt.. 

Nu ger jag upp läxan och nu ger jag upp med att hålla inne tårarna.

Det måste ut förr eller senare. Jag mår egentligen bra men

Saknaden är plågsam.