Jag söker ingen sympati.

Orkar inte skolhelvetet, jag hamnar ändå bara back direkt och jag är så jävla dålig ändå. Hopplöst fall redan från första början.

Jag sviker mamma för jag bara skakar på huvudet och säger "skitsamma" Jag sviker pappa när jag stannar hemma för jag har ångest och mår dåligt. Jag sviker mig själv för jag inte kan.

Jag orkar verkligen inte kämpa lika hårt detta året med.

Årskurs 1 var kämpigt nog för att ta kål på mig, jag föll.

Nu gör jag det igen.

Vill inte ha någon sympati, det är patetiskt.

Jag är patetisk :D:D:D:D