Ett år sen, fortfarande lika rädd.

Jag gör verkligen mitt bästa, för att hitta ro inom mig som inte ska behöva påverka allt omkring mig. Men hur jag än gör så hamnar jag alltid i denna fas, där jag känner mig verkligen obeskrivligt hatad, av mig själv. Det känns som att det/jag blir bara värre och värre för varje gång. Det försvinner aldrig, men det har sina perioder där det ligger i lugn & ro och sedan släpps ut pga något negativt som sker under min vardag.. Problemet är att jag inte kan få kontroll över det, och det gör de så fruktansvärt komplicerat att jag inte klarar av det.. Jag klarar inte av att hantera mig själv och mina känslor.. Jag isolerar mig själv, för att jag inte vågar krypa ut ur mig själv, för jag vill inte att andra människor ska må dåligt pga mig. Jag vill må dåligt ensam för jag vill inte skada er..  Jag är inte alltid glad på 'riktigt' när ni träffar mig, för jag döljer det bakom den förklädnad jag skapat.

Förlåt mig - Men ingen är född perfekt.

Detta skrev jag för exakt ett år sen, och allt det som är med fet text stämmer än idag..