Hemma igen, trött och på konstigt humör..

Senaste månaden har varit ett rent helvete, och jag hoppas att det ska bli bättre nu. Det känns lite bättre, mer än lite faktiskt.
Jag har Karl igen och det är de enda som betyder något just nu. Vänskap har jag tagit ett steg ifrån för jag är inte redo för alla människor, inte än iallafall.