I en dvala ligger jag och tar, på något jag aldrig har.
iskall, stel och svag tills det börjar ta, och dra.
Så tätt intill, hallå hallå vad är ett problem?
Vill fortfarande, vill fortsätta.
Lika snabbt som det kändes kom det ur
Det är ju som då och förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar